Här vore det ganska enkelt att bara slänga ut ett par ord – Resultat, Feedback, Flexibilitet (och lägga till Handling som ingår i den utökade varianten).
Fast jag upplever att det inte ens skrapar på ytan av att återspegla en förståelse för varför dessa begrepp är NLPs fundament. Det går att slänga fram orden utan att alls förstå hur de relaterar till varandra och helt utan att förstå vad de har med NLP att göra.
Så istället tänkte jag ta er med under ytan, först till relationerna mellan de tre (fyra) begreppen och sedan till helheten, som har sitt ursprung i systemteorins värld.
Begreppsrelationer
Inom NLP har vi genom modellering av skillnaden som gör skillnad mellan mediokra resultat och framgångsrika (kontextberoende värdering hos de som modellerat) resultat konstaterat ett par kontextoberoende framgångsfaktorer:
a) Ju mer preciserat och välformat ett resultat är beskrivet i förväg (helst från en mental position av att ha upplevt sig redan ha uppnått det) desto större chans att vi faktiskt når det.
b) Genom att vi som en del av ett välformat resultat i NLP även beskriver vår bevisprocedur och vad vi ska mäta samt hur, för att kunna avgöra om vi är på väg åt rätt håll respektive om vi har nått målet, gör vi det möjligt att använda oss av den feedback vi får (som ett resultat av våra handlingar).
c) För vi har då möjligheten att se om vi står och stampar på ett och samma ställe, har börjat gå baklänges eller är på väg i sidled… i de fallen behöver vi ha tillgång till både kognitiv, emotionell och fysisk flexibilitet för att vid behov kunna förändra vår egen karta, våra emotionella signaler och vårt eget agerande.
”Om det du gör inte fungerar, gör något annat.”
”Om det du inte gör fungerar, gör något annat.”
”Definitionen av en idiot är en person som gör samma sak som tidigare och förväntar sig ett annat resultat”
Ett systemperspektiv
Utifrån ett systemperspektiv blir det, tillsammans med NLPs grundantaganden om världen, därmed fråga om ett flödesschema i vilket vi först definierar det önskade resultatet och våra mätkriterier, för att sedan gå in i en loop som termineras först när vi nått fram till det önskade resultatet.
I den loopen börjar vi med att välja en handling som vi inte redan prövat, testar handlingen, noterar återkopplingen och om så länge den indikerar att vi rör oss i riktning mot målet kan vi fortsätta med samma handling. Märker vi istället att vi står still eller backar är det dags att göra ett annat val och pröva en annan aktivitet.
Här tangerar vi ett par av NLPs grundantaganden:
Varje beteende är användbart i någon kontext (men inte nödvändigtvis i den du befinner dig). Att kunna slå en hammare mot ett föremål är en färdighet och ett beteende som är önskvärt när du ska slå i en spik. När du träffar din tumme känns det inte alls lika bra, eller hur?
Varje beteende har en positiv intention (för individen som utför handlingen). Själva handlingen i sig behöver inte ha positiva effekter för att påståendet ska gälla, t ex som vid valet att börja röka för att få hänga med de coola typerna i rökrutan och slippa få stryk tillsammans med de övriga nördarna i uppehållsrummet. Ett långsamt självmord för en falsk upplevelse av tillhörighet, som ändå bara uppstår i den egna hjärnan genom kopplandet av den innebörden till specifika yttre stimuli, har således fortfarande en positiv intention även om utfallet är en hallucinerad verklighet som hade kunnat uppnås även på andra, mindre skadliga sätt.
Det är bättre att ha ett val än att inte ha några val (egentligen handlar det om valmöjligheter, har man bara ett alternativ att välja på så har man inte något val alls). Ju fler valmöjligheter vi har (eller skapar genom att vi utvecklar vår egen flexibilitet) desto större möjligheter har vi att pröva handlingar som tar oss till det önskade resultatet.
Det är den del som har störst flexibilitet, som utövar störst påverkan på systemet. Det gäller homo sapiens både som individer och i grupp, precis som det även gäller för termostater. De senare är bara ett par tiopotenser mindre komplexa, men ändå tillräckligt avancerade för att vi ska kunna fånga upp komplexa beteenden i system där återkoppling även påverkas av tidsförskjutning. För oss tvåbenta neurala nätverk har det visat sig att vi är otroligt dåliga på att dra korrekta slutsatser om orsak och verkan om återkopplingen inte är nära nog omedelbar.
Experiment
Ställ dig i duschen, ställ blandaren på kallt vatten och vrid på kranen. Med målet att hitta en för dig behaglig temperatur (önskat resultat) – och med det skållningsskydd som finns på moderna blandare ständigt intryckt för att illustrera poängen – ställ dig i strålen (handling). Kallt!! (feedback) Ok, vrid reglaget för att få mer värme (flexibilitet + handling). Om du har en lång slang och ett långsamt flöde så kommer det att ta en stund innan du märker effekten av att du ändrat temperaturreglaget för blandaren och du kan således ha vridit reglaget till skållhett utan att du ens är medveten om att din handling var för kraftig i jämförelse med resultatet. Om du blir skållad, ökar sannolikheten att du vrider lika snabbt tillbaka till utgångsläget. Tidsförskjutningar mellan handling och återkoppling från de system vi påverkar och är en del av är normalt, däremot brukar vi behöva göra oss medvetna om dem för att kunna observera dem och anpassa vårt agerande (acceptera momentant obehag + göra mindre justeringar på temperaturgivaren + stå ut en stund tills vi märker om vi är på väg åt rätt håll).
Detta gäller oavsett om vi har som önskat resultat att lära oss köra bil, bli bättre på att löneförhandla, gå ned i vikt, sluta röka eller få fler multipla orgasmer oftare (lånad från Richard Bandler)…
Så varje gång du duschar i fortsättningen kommer du att ha möjligheten att tänka på NLPs hörnstenar.