Submodaliteter

I NLPs modell av hur vår kognition fungerar är submodaliteter centrala eftersom de utgör de faktorer som avgör hur vi har valt att koda det vi tagit in genom den modalitet de hör ihop med. Att man inom Neuro-Semantics valt att kalla dem meta-modaliteter istället för sub-modaliteter är för att man betraktar fenomenet från andra sidan. Där NLP upptäckte dessa faktorer ”under” modaliteterna hamnade beskrivningen av dem nedanför i begreppsträdet.

Inom N-S betraktas istället innehållet som nedanför, modaliteten som den aktuella kanalen för innehållet och de kodande faktorerna meta (ovanför) och även som något separat från innehållet. Det matchar bättre då det faktorerna i sin tur kodar, är vilken mening/innebörd som vi ger innehållet.

Vi rör oss konceptuellt uppåt i meta-nivåer av mening och meta-modaliteterna är första anhalt i hur vi kodar in mening i det vi upplevt.

De visuella egenskaperna som påverkar hur vi upplever mening i ett synintryck, oavsett om det är ett externt eller internt, ihågkommet eller konstruerat, är:

– Ljusstyrka
– Fokus
– Färg
– Storlek
– Avstånd
– Kontrast
– Rörelse
– Förgrund/Bakgrund
– Position
– Associerad / Dissocierad

De egenskaper som styr hur vi kodar mening i den auditiva modaliteten utgörs av:

– Tonläge (pitch)
– Kontinuelrigt eller avbruten (digital/tonal)
– Associerad / Dissocierad
– Tempo
– Volym
– Rymt
– Längd
– Avstånd
– Källa (riktning)
– Ljudkvalitet (klarhet)

De kinestetiska egenskaperna är:

– Tryck
– Position
– Omfattning
– Form
– Textur
– Temperatur
– Rörelse
– Tidsrymd
– Intensitet
– Frekvens