När du håller dig själv personligt ansvarig för en händelse som inte står helt under din kontroll – t ex; ”Min dotter klarar sig inte så bra i skolan, alltså måste jag vara en dålig far”.
Fokus hamnar på vad det innebär om dig som person istället för att ägna dig åt att hitta orsakerna till dotterns problem för att kunna hjälpa henne. Här hittar vi ofta utsatta individer som stannar kvar i situationen genom att ta på sig skulden för att de blir slagna, mobbade eller att relationen dött.
Dess motsats är skuldbeläggande, när vi istället för att betrakta oss själva och hur vi bidrar till situationen projicerar all skuld på någon annan och därmed går miste om att förändra det hos oss som gör situationen dödsdömd.
För att gräva upp även den här tankeminan:
- Fråga, ”Hur vet du/jag att det är jag som bär skulden?”, ”Enligt vem/vilka?”, ”Vem/Vad/Vilka fler är involverade i problemet?” samt ”Hur stor del av det här problemet är mitt ansvar?”
- Fråga även ”Om det inte fanns någon skuld här, vad mer finns det då att beakta?”
- Utforska metaprogrammet själv/andra.
- Utveckla distinktionen ansvarig för och ansvarig inför.