När du förstorar det negativa och förminskar det positiva, samt fastnar i obalanserade jämförelser, t ex genom att du förstorar det positiva om andra och det negativa om dig själv, medan du förminskar det negativa hos andra och det positiva om dig.
Det finns en subklass är som handlar om att förstoring och katastroftänkande; när du fokuserar på värsta tänkbara utfall, oavsett hur osannolikt det är, eller tänker att en situation är outhärdlig när den egentligen bara är lite obekväm; ”Jag står inte ut!”
För att fixa nya glasögon:
- Fråga, “Vad skulle hända om jag [stod ut]?”
- Fråga, ”Hur mer specifikt är [den, det, han, hon] så bra, för bra, för många, för mycket osv eller så dålig, för få, för lite?”
- Fråga, ”I jämförelse med vad/vem/vilka?”