En av de viktigaste insikterna från Neuro-Semantics när det gäller arbete med önskade resultat kommer från självförverkligandets kvadrant.
Den ena axeln definierar mening (som i innebörd, alltså vilken typ av högre syfte du kopplat till den aktivitet du utför) och den andra prestation.
Det går att drabbas av bore-out oavsett vilken nivå du presterar på. Det enda som krävs är att du inte ser någon mening som får dig att ticka med det du gör. Uppgiften är helt ointressant, men kräver ändå din uppmärksamhet, så du kan inte ens dagdrömma dig bort under tiden den utförs.
Å andra sidan går det att drabbas av burn-out som högpresterande individ snudd på enbart om du pressar dig till att prestera trots att du inte ser någon mening (annat än att du mår bra av yttre feedback om att du duger genom dina prestationer).
Lågpresterare som har en chans att dagdrömma sig bort till högre syften, men som aldrig kan omsätta dem i praktiken, konverterar snart till cyniker och blir desillusionerade. De ser syftet men kan inte nå det från sin nuvarande nivå av prestation.
Genom att bli klar över vilken nivå du presterar på idag, vilken nivå du vill prestera på, vilken mening du tillskriver aktiviteten du vill klara av att genomföra nu och vilken mening du skulle behöva tillskriva den för att hamna i den optimala zonen för självförverkligande (där du samtidigt minimerar risken för bore-out och burn-out) så kan du rikta in dig på ett sådant sätt att du maximerar dina chanser att lyckas.
Du ges då också möjligheten att komplettera ditt önskade resultat med konkreta mätvärden för prestation (se bevis) och en dito konkretiserad hierarki av syften som leder dig hela vägen till ditt eget högsta syfte – din intention med ditt eget liv (återkopplar till motivation och beslut).
För när du opererar från ditt eget högsta syfte, då blir saker som för ett tag sedan kändes som oöverstigliga hinder, plötsligt inget annat än små trösklar.
Lycka till!